Jag kollade på lite recensioner om vad andra tyckte om den älskade boken Elsas mode, då hittade jag den här recensionen från en blogg.
Så här skriver dem:
Språkligt sett så är boken så långt ifrån ett mästerverk man kan komma och den är berättad i presens vilket stör läsningen enormt mycket. Att huvudpersonen Elsa sedan är en så sjukt jobbig och självupptagen person gör att man inte heller riktigt klarar av alla pinsamheter hon utsätter sig och sin omgivning för. Mängden name- och brandname-dropping överträffas inte ens av Bret Easton Ellis ”Glamorama”. Men där ”Glamorama” är en satir över en ytlig, märkesbesatt modevärld är det här utan en minsta glimt i ögat. Jag kommer på mig själv att längta efter en dos av terrorister, blod och mord. Förutsägbarheten i händelseutvecklingen är enorm och jag ryser vid tanken på att det här är tänkt att bli en trilogi. Fast jag måste nog ändå erkänna att trots all denna pinsamhet som boken utsatte mig för så skämsnjöt jag nog ändå lite av den…
Hallå! Hur tänker de igentligen? Jag håller inte med, Sofia Fahrman är en super duktig författare och Elsa som hon skriver om är inte självupptagen och jobbig. Elsa är en sådan som man förstår och hon försöker också göra det bästa av situtionen. Hon är en duktig journalist som kämpar för att vinna hennes motto är "if you snoze you lose" som betyder "om du segar förlorar du". Man kan också säga lite att Sofi Fahrman skriver lite om sig själv. För hon har varit jounarlist och en massa sådana jobb, hon har alltid varit kompis med bokstäver.
